Divinity: Original Sin 2

Divinity: Original Sin 2, Halmstad Playstation

Divinity: Original Sin 2

Världen Rivellon är i tumult. The magisters of the divine order har anklagat dig och dina likasinnade magiker, som ensamt skyldiga till att The Void håller på att ta över. Därför har du fängslats och sitter på en båt på väg till Fort Joy där du kommer att renas från dina krafter.

Det är inledningen till Divinity: Original Sin 2 .Den magi som du har inom dig, så kallat source, ligger bakom att fienden the voidwoken tar sig längre och längre in i Rivellon. Du är jagad och ditt mål är att fly från Fort Joy så fort du kan.

Karaktärsuppbyggnad

Du börjar, som i så många andra RPG, med att skapa din karaktär. Det finns redan en handfull färdiga karaktärer, med egna historier och bakgrunder. Men du kan också välja att skapa din egen från grunden. Du kan lägga ner många timmar bara i detta skeendet, men eftersom jag är otålig så var min första spelrunda med en färdig karaktär och vad passar bättre än att vara odöd? Utseendemässigt tog jag en karaktär som låg mig själv nära.

Divinity: Original Sin 2, Halmstad Playstation
Divinity: Original Sin 2, Halmstad Playstation

Men man kan ju som sagt skapa egna karaktärer.

Kompanjoner

Du behöver inte gå ensam. Upp till tre allierade kan du ta med dig på ditt äventyr. Alla med sina egna unika färdigheter, bakgrundshistoria och egna quests. Det märks att Larian Studios har lagt ner mycket tid och kärlek till att skapa ett band mellan de olika. Vissa tycker inte om varandra, andra kan du själv starta relationer med. Det är helt upp till dig hur du vill spela med din egna karaktär. Möjligheterna är oändliga.

Gameplay

Spelet börjar bra. Det är en lagom uppförsbacke på att lära sig saker och förstå hur det fungerar. Det första jag stör mig lite på är hur kamerakontrollen beter sig. Med vänsterspaken rör du din karaktär, med högerspaken kan du vrida kameran runt, men inte upp eller ner. Istället zoomar du och det leder till en hel del tillfällen där jag svär både högt och tyst för mig själv.

Det är ett fantastiskt snyggt spel. Jag känner att jag befinner mig i en värld som är tagen ur ett D&D-äventyr. Det går att interagera med i princip vad som helst och vem som helst och det finns många NPC att prata med. Det finns åtskilliga quest som du kan åta dig. Du kommer att kunna lära dig många olika sorters formler som går att använda på olika sätt i strid, både genom att läsa de böcker som finns att hitta och köpa, men också genom olika scrolls med formler som du kan kasta.

En sak som jag tycker var imponerande är hur mycket man kan lära sig att tillverka. Allt från rustning och vapen, till mat och potions. Det finns ett helt smörgåsbord med saker att roffa åt sig.

Divinity: Original Sin 2, Halmstad Playstation

Lite trixigt

Lika mycket som jag verkligen vill tycka om detta spel på grund av dess komplexitet och den djupgående historian så finns det saker som drar ner intrycket flera steg mer än nödvändigt. Jag kommer inte ifrån det där med att det inte går att titta upp eller ner. Att kunna ändra perspektiv så att man ser lite längre framför sig. Styrningen på vilka saker du ska ta upp och vilka andra du ska prata med kräver för det mesta millimeterprecision för att träffa rätt, och menysystemet har de krånglat till alldeles för mycket.

Stridssystemet känns lite tråkigt med många små faktorer. Till exempel så är varenda fiende i spelet immun mot i princip allt du kastar på dem. Det blockas i tid och otid, samtidigt som de själva gör enorm skada. Det  turbaserade stridssystem ger upphov till frustration då det helt enkelt kan vara så att du dör innan du har fått avfyra en enda pil i rätt riktning. Spelet har också en tendens att autospara när det kommer fiender, så när du – oundvikligen – dör så laddar den helt enkelt bara in samma scenario en gång till. Du måste själv gå in och välja vilken sparfil du vill att den ska ladda. Nuförtiden, när det är autospar på varenda spel som släpps, blir det svårt att komma ihåg att spara själv. Vilket innebär att du har 15-20 minuter du får göra om ifall (när) du dör.

Divinity: Original Sin 2, Halmstad Playstation

Slutsats

Vad kan jag då säga om Divinity: Original Sin 2? Jag har inte spelat det första spelet, det är bara att erkänna rakt av. Jag hade således inte några som helst förväntningar eller ribbor som måste passeras.

Divinity: Original Sin 2 är ett småkul spel. Dialogen i spelet är spektakulärt. Att de bryter av dialogen mellan två karaktärer för att flika in en berättarröst, höjde känslan till nya höjder för mig. Det är ett välgjort spel med några brister som tyvärr välter över hela vagnen för mig. Jag vill så gärna tycka om det. Jag vill så gärna skriva att jag kommer att sitta i hundratals timmar för att spela mig igenom alla karaktärer och leta reda på alla små sidoquest som finns. Men den bistra sanningen är att jag inte tror att jag kommer att trycka på start mer än nödvändigt. När det regnar ute på en grå och dyster oktoberlördag, och när jag har sett om alla avsnitten av Game of Thrones. Då kanske jag tar upp kontrollen igen och spelar lite.

Kort fakta

Utvecklare: Larian Studios
  Utgivare: Larian Studios / Bandai Namco Entertainment
Genre: Rollspel
Antal spelare: Single / Multiplayer

Tre positiva saker

Dialogerna
Karaktärsbeskrivningarna
Den fantastiska bakgrundsgrafiken

Två negativa saker

Turbaserat i fiendens favör
Millimeterprecision
Kontrollerna

Peter Lindqvist, Halmstad Playstation

Peter Lindqvist

Recensent, Halmstad Playstation